utförligare om ATT HITTA HEM
Hem är inte alltid där man kommer ifrån eller där man vill att det ska vara. Att känna sig hemma eller hitta hem handlar lika mycket om rum, sammanhang och samhället man råkat födas i, som det rum man vill tillhöra. Ett rum där tapeten inte känns främmande och ens åsikter och tankar samsas med andras. Ett rum och gemenskap man delar historier och ideal med och känner sig representerad av. Men skinnet som håller ihop kroppen och det kön man passerar som kan både kasta en in, eller ut, ur hem. Vare sig man vill, eller inte vill, vara del av dem.
I samarbete med forskare Jessika Sjöholm Skrubbe vill The New Beauty Council tillsammans med fotografen Hannah Goldstein undersöka, lyfta fram och offentliggöra alternativa berättelser av platser, hem eller gemenskaper – verkliga eller imaginära, i nuet eller historien, i Stockholm och utomlands – som både kan vara önskvärda eller obehagliga. Vi gör det med utgångspunkt i queer-feministisk postkolonial teori. The New Beauty Councils arbete rör sig här inom den del av samtidskonsten som omnämns som new collaborations eller konstaktivism. I stället för att göra en bild av ett fenomen, är vi med och skapar relationer och förändringar i direkta och faktiska situationer.
Det offentliga konstprojektet Att hitta hem syftar till att artikulera nya eller skymda värden, bland annat i form av kartläggning, och att göra dessa alternativa och undanskymda historier tillgängliga. Till exempel kartläggs fenomen, personer, situationer och andra(s) konstverk eller feministiska nätverk, i Sverige och andra länder. Platser med dolda historier eftersom de inte har setts som värdefulla nog att lyftas fram i de miljöer de verkat. Ett slags kollektiva minnen av hem eller gemenskaper för kvinnor. Verket problematiserar även gemenskaper ur ett intersektionellt perspektiv och kartlägger exempelvis sammanhang där bara en viss etnisk tillhörighet, en viss sexualitet eller hudfärg får plats.
Kartläggningar som skapar alternativa bilder av staden intresserar NBC konstnärligt. Kartan i Att hitta hem är därför i sig en del av det publika verket, som fungerar på flera nivåer samtidigt. Kartan som verktyg tillgängliggör information men blottlägger också privata, och ibland också ljusskygga aktiviteter. Kartor missbrukas gärna om de hamnar i orätta händer. De är hårdvaluta i krig och gerillaverksamhet. Det gäller att kunna avläsa kartan, att tolka den rätt och helst ha någon som kan viska tips om terrängen, någon som vet vad kartan döljer och kan fylla i de vita fläckarna.
Akten att kartlägga är ett sätt att artikulera värden, producera och förhandla mening som kan möjliggöra omtolkningar av både faktiska och oskrivna lagar. Kommunikation, information och visualisering av möjliga verkligheter och platser är viktig för att iscensätta skeenden och skapa relationer, omprogrammera kollektiva upplevelser och skapa nya minnen och visioner.
Att hitta hem rör sig mellan olika offentligheter och publika sammanhang, mellan fysiska och digitala världar, ljudbilder, röster och fotografiska landskap. Genom fotografi och text i kombination med kartografi upprättas och ges plats åt alternativa historier och nya historieskrivningar.
Att hitta hem presenterades vid seminariet Anthology works 2: Shifting perspectives i april 2010 vid Iaspis som ordnades av FATALE (en forskar- och lärargrupp på Arkitekturskolan KTH som bedriver forskning och undervisning inom, och genom, feministisk arkitekturteori). Temat var feministisk arkitekturteori med fokus på kritiska spatiala praktiker som ser bortom västerländska perspektiv. Att hitta hem kommer vidare under hösten och vintern 2010/2011 medverka vid olika offentliga evenemang och kartläggningen kommer så småningom att finnas tillgänglig på nätet.